Solsystemet

Vintergatan

Vår egen galax vintergatan (Milky way) är en spiral galax som har en stavformig kärna. Först trodde man att stavspiralgalaxer är en sällsynt fenomen i universum men nya observationer visar att ca 75% av alla spiralgalaxer har en stavkärna. Namnet Milky Way (spilld mjölk) hänvisar till att gamla greker trodde att den arm av vintergatan vi ser från jorden ser ut som spilld mjölk på himlen.  I vintergatans centrum finns en stark röntgenkälla och en kraftig radiokälla, Sagitarius A. En massive svart hål finns i vintergatans centrum, det kom man fram till efter att ha observerat hastighet av gasmoln runt centrum som rör sig i hög hastighet. Ett sådant hastighet kan endast förklaras med att centrum har en massa på ca 4 miljoner solmassor, alltså ett stort svart hål.

En uppskattning är att det finns ca 200 miljarder stjärnor i vintergatan. Vintergatan har en diameter på ca 100 000 ljusår (ett ljusår = 9,46 biljoner km). Tjockleken på vintergatans skiva är ca 1000 ljusår och solen befinner sig ca 27 000 ljusår från vintergatans centrum. Galaxen roterar runt egen axel med en hastighet på 220 km/sek, dvs. det tar 240 miljoner år för galaxen att ta ett varv.

Solen

Alla stjärnor i universum har en enda syfte dvs. att bilda tyngre grund ämne från väte. Väte är det mest vanligaste grundämne i universum som skapades vid big bang 13,7 miljarder år sedan. I solens inre smälter fyra väte atomer, på grund av enorma trycket och höga temperatur, och bildar en helium atom. Denna process kallas fusion. Vid fusion frigörs enorma mängder energi (E=mc²).  Vanligaste grundämnena i solen är väte 73 %, helium 25 %, syre 0,77 %, kol 0,29, järn 0,16 %, neon 0,12 %, kväve 0,09 %, kisel 0,07 %, magnesium 0,06 % och svavel 0,04%. Stjärnan av solens storlek  kan bilda järn som tyngsta grundämne. Ännu tyngre grundämnena t ex guld, platina etc. bildas i supernovor (exploderande stjärna). Man kan säga att alla grund ämne som är tyngre än väte, helium och litium, bildas i stjärnor. Det innebär att alla atomer i vår kropp och allt annat vi känner till en gång bildades i stjärnor.  

Vår sol är en medelstor stjärna som befinner sig ca 27 000 ljusår från vintergatans centrum. Solen bildades för ungefär 4.5 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i vintergatan drogs samman.  Denna moln av gas och stoft började roterar som i sin tur gav upphov till hög tryck och hög temperatur i centrum. När temperaturen nådde till 15 miljoner kelvin (absoluta nollpunkten -273,15⁰) började väteatomer smälta samman. En stjärna var född.

Massa som inte kom in i solskivan och hamnade utanför började klumpa sig till större kroppar och bildade planeter, månar, asteroider, kometer osv.  Solen är i särklass den största himlakropp i solsystemet, den består av hela 99 % av totala massan i solsystemet Det innebär att alla planeter, månar, asteroider, kometer etc tillsammans, endast består av 1% av totala massan i solsystemet. Solens diameter är 1 392 000 km och det skulle behövas 109 jordar för att täcka en rad på solen. Skulle vi vilja täcka hela solytan, skulle vi behöva 1,3 miljoner jordar att göra det. Eftersom solen är ett gasklot, roterar den runt egen axel i olika hastigheter. Solens rotation runt ekvator är 25 dygn medan vid polerna är rotation 35 dygn. Temperatur i solens mitt är 15 miljoner grader, temperaturen på solens yta är ca 6000 grader.

Solfläckar

Existensen av solfläckar har varit känd i flera hundra år. Det sägs att kinesiska astronomer kunde observera i Gobi öknen under sandstrom då kunde man se i solen utan att skada ögonen. Tre astronomer från 1600-talet Thomas Harriot, Gallileo Gallilei och Christoph Scheiner betraktas som pionjärer i området. Vår kunskap om solfläckar är fortfarande rätt så begränsad. Vad vi vet däremot att temperaturen i en solfläck är 4500 grader (6000 grader på solens yta), den har en cykel på 11 år som betecknas som solfläcksmaximum respektive solfläcksminimum och att magnetfält är i en solfläck är 300 gånger starkare än jordens.   

 Fotoner (paket av elektromagnetisk energi) som alstras i solens inre, tar ca en miljon år att komma ut till ytan, sedan tar det endast 8 minuter att nå jorden. När man ser solen mitt på dagen, är det egentligen en bild av solen vi ser som är 8 minuter gammal.

Solens dödskamp

Alla stjärnor har en livslängd och så är fallet även med solen. En stjärna i solens storlek lever en mycket aktiv liv som blir ännu mer händelserik på slutet. Solen har levt  ca 4,5 miljarder år och den har ungefär lika lång tid kvar att leva. Solen består till 75% av väte som används hela tiden i fusion processen och omvandlas till helium och senare till ännu tyngre ämnen. När väte börja ta slut börjar fungera helium som bränsle som resulterar till att solen kommer att svällas. Den kommer att ha två delar, ena delen som är det tyngsta i mitten medan andra delen är hölje som sväller med tiden. Nu har solen omvandlas till en röd jätte. Solen kommer att svälla så mycket att den kommer att äta upp båda inre planeter (Merkurius och Venus). Livet har upphört långt innan på jorden och solen kommer täcka större delen av horisonten. Det är en process på några miljoner år. Sedan kastar solen ut sin yttre hölje och slutar sina dagar som en planetarisk nebulosa. Den inre delen som har storlek av vår månen kommer att lysa stark för några miljoner år och kallas vit dvärg.

 

 

Merkurius

Med en omloppstid endast på 88 dygn är Merkurius den innersta och minsta planet i solsystemet. Planet är väldigt svårt att se för att den är väldigt nära solen och kan endast ses strax före soluppgången eller strax efter solnedgången. Planetens yta är full av kratrar som ibland liknar baksida av månen. Den har en diameter på endast 4880 km. Merkurius har ingen atmosfär som innebär att temperaturskillnad på planeten är från -173 till +427 grader. Merkurius har en svag magnetfält (1% av jordens) som är ganska stor i förhållande till planetens storlek.

Merkurius bana runt solen är särskild intressant, planetens avstånd från solen skiftar mellan 46 000 000 till 70 000 000 kilometer. Ett dygn på Merkurius motsvarar 176 dygn på jorden. Merkurius bana runt solen har gäckad astronomer länge, den vinglar eller har svängningar (precession). Denna vinglighet är inte förenligt med Newtons rörelse lagar. Länge trodde man att det finns en annan planet mellan solen och Merkurius som påverkar dess bana och ger upphov till svängningar. Albert Einstein presenterade sin allmänna relativitetsteori 1905 och för första gången gav en rimlig förklaring av precissionen. Enligt allmänna relativitetsteorin tunga himlakroppar kröker rymden kring sig och det är just denna krökning som är anledning till att Merkurius bana avviker från de klassiska beräkningar. Planeten saknar månar.

Venus

Venus ibland kallas vår tvillingplanet på grund av sin storlek men det är kanske enda likhet jorden har med Venus. Planeten har en tjock atmosfär (50-60 km) av koldioxid som bidrar till att temperatur på Venus når enda upp till 470°C (smältpunkt för bly 327,5 °C). Planetens rotation går baklänges (endast Venus och Uranus går baklänges) jämfört med andra planeter som resulterar i att solen går up i väst och ned i öst. Venus rotation är det långsammaste i hela solsystemet som resulterar i att ett dygn på Venus är 243 dagar, medan ett Venus år är på 225 dagar. På grund av sin storlek och närhet till solen, är Venus det absolut starkaste himlakropp efter solen och månen. Venus har faser precis som månen, dvs. i ett teleskop kan man observera ny Venus, halv Venus och full Venus precis som månen. Den lyser så stark att ofta folk förväxlar planeten med ett flygplan men tittar man under en längre tid så märker man att den går inte ned för landning. Venus ofta ses vid gryning eller skymning beroende på om planeten befinner sig före eller efter solen. Den är även känd som morgon respektive aftonstjärna. Precis som Merkurius saknar även Venus månar. Venus har de flesta vulkaner i hela solsystemet. Venus är döpt efter den romerska gudinnan av kärlek och skönhet som gör att det är enda planet döpt efter en kvinna.

Jorden

Jorden är det enda beboliga planet vi känner till och som vi kallar hem. Jorden är största av fyra stenplaneter (inre planeter dvs. Merkurius, Venus, Jorden och Mars) i solsystemet. Planeten bildades för ca 4,5 miljarder år sen. Enkel livsform uppstod redan efter 1 miljard år efter den bildades. Länge hade man trott att människan har funnits på Jorden i 100 000 år men nya fynd tyder på att Homo Sapiens (vår art) utvecklades ca 200 000 år sen. 70% av Jordens yta är täckt av vatten. Jordens inre är fortsatt aktiv och temperatur i Jordens inre är ungefär detsamma som på solens yta dvs. 6000°C.

På grund av strålning är rymden en mycket ogästvänlig och brutalt plats att leva i men tack vare två sorters skydd (magnetfält och ozonlager) har planeten hyser liv som har utvecklats under en lång tid. Jordens atmosfär till största del består av kväve 70% och syre 21%. Jordens diameter är 12 742 km, den kretsar runt solen på 364,242 dagar medan ett dygn är på 24 timmar. Jorden snurrar kring egen axel 1700 km/tim, jordaxeln lutar 23.4° som ger upphov till fyra årstider. Jordens avstånd från solen i genomsnitt är 150 miljoner km (149 600 000 km) som även kallas astronomisk enhet. Jordens kretsar runt solen med en hastighet ca 30 km/sek. Jorden har en naturlig satellit, vår måne som även ger upphov till tidvatten variation på jorden. Jordens flykthastighet är 40 270 kilometer per timme. det innebär att om vi kastar ett föremål med den hastighet den kommer inte tillbaka till jorden utan hamnar i rymden.

Månen

Månen är Jordens enda naturlig satellit och femte största måne i solsystemet. Månen ger upphov till tidvatteneffekt (flog och ebb) två gånger om dygnet. Månen har bunden rotation i förhållande till Jorden, dvs. att månens rotation runt egen axel och krets runt Jorden är ungefär detsamma. Det innebär att månen alltid vänder samma sida mot Jorden. Om vi vill se baksida av månen, måste vi resa till månens baksida. Första bilden av månens baksida togs av Luna 3 som dåvarande Sovjetunionen skickade. Senare tog Apollo bilder på baksida med betydligt högre upplösning. Månen har en diameter på 3 476 km, medel avstånd mellan Jorden och Månen är 384 392 km som varierar med tiden.

Månen är det enda himlakropp utanför Jorden som har haft besök av människa. Amerikanska NASA (Apollo 11) lyckades landa människan på månen den 20 juli 1969. Neil Armstrong som första människa på månen skrev sig i historieböcker med sina ord ” One smal step for man, one giant leap for mankind.” Månen saknar atmosfär som innebär att fotavtryck som människan har lämnat på månens yta kommer alltid att finnas där.

Mars

Mars är solsystemets näst minsta planet (efter Merkurius), även kallas röda planeten på grund av järnoxid (rost) som finns både på ytan och i atmosfären. Färg på planets yta påminner om röda öknen i Australien (Alice springs där Ayers Rock eller Uluru finns). Mars har en mycket varierande landskap som ger tydliga tecken på att rinnande vatten har funnits samt stora vulkanutbrott och solsystemets största vulkan Olumpus Mons som är 24 000 meter hög jämfört med Mount Everest på jorden som endast är 8 848 meter. Mars har en diameter på 6800 km och har två månar (Phobos och Deimos). Till skillnad från Jorden, saknar Mars magnetfält som skyddar mot skadlig strålning från rymden. Planeten lätt kan observeras med blöta ögat och är känd för sin röda färgen som har fascinerat människor i alla tider. Mars befinner sig ungefär 1,5 AU (230 miljoner km) från solen. Ett dygn på mars är ungefär detsamma som på Jorden men ett mars år har 687 dygn. Mars har en axel lutning på 25 grader som är nära nog Jordens, det innebär att mars har årstider precis som vi på Jorden men längden på årstider är dubbelt så stor på grund av längre år. Mars tunna atmosfär består till 95% av koldioxid och medel temperatur på planeten är -46 °C. Flera rymdsonder har skickats till Mars som både har kretsat och landat på ytan.

Jupiter

Jupiter är det största planet i solsystemet, den även fungerar som en effektiv dammsugare för att den drar till sig varierande föremål t ex kometer, asteroider på grund av sin gravitation, som annars skulle ha krockat med Jorden. Dess massa är 2,5 gånger så stor jämfört med alla andra planeters sammanlagda massa. Planeten är en gasjätte och forskarna är osäkra på om att det finns en fast kärna i mitten. Jupiters massa är 11 gånger större än jordens. Den har snabbaste hastighet av alla, en Jupiter dygn är endast på 10 timmar. Jupiters magnetfält är betydligt starkare än Jordens som ger upphov till norrsken vid polerna som kan observeras från Jorden med ett teleskop. Jupiter erhåller flera rekord i solsystemet, en av dessa rekord är atmosfären. Jupiters atmosfär är 5000 km tjock som är den största i solsystemet. Det blåser kraftiga vindar på planeten som bildar starka virvlar. Den berömda rödafläcken är ett stormvirvel som har pågått i minst 400 år och är lika stor som tre jordar. Vindhastighet i dessa virvlar kan gå upp till 400 m/sek. Precis som Saturnus har Jupiter ett ringsystem som är betydligt mindre än Saturnus. Att Jupiter dra till sig små himlakroppar fick vi uppleva live mellan 16-22 juli 1994, då riktades hundratals teleskop inklusive Hubble teleskopet mot Jupiter för att observera sälla skådat rymd fyrverkeri. Kometen Shoemakerlevi-9 kolliderade med Jupiter som kunde skådas från Jorden. Kometen slets sönder i 20 olika bitar av Jupiters starka gravitation som sedan föll ned i atmosfären och skapade stora explosioner.

Jupiter har 79 bekräftade månar, de största fyra månar som även kallas galileiska månar (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) som upptäcktes av Galileo när han riktade sitt teleskop för 400 år sedan. Alla fyra månar är större än dvärgplaneter och Ganymedes är även större än planeten Merkurius. Jupiters månen Io är det mest aktiva vulkan himlakropp i solsystemet och den har även varit behjälplig att mäta ljusets hastighet (300 000 km/sek).

Saturnus

Saturnus är näst största gasjätte efter Jupiter och ca 9 gånger större än jorden. Planeten först observerade av Galileo Galilei när han riktade sitt teleskop mot himlen 1610. Saturnus är planeten med sin berömda ringsystem men det har inte alltid varit solklart om existensen av ringar. Saturnus ringar ser annorlunda ut beroende på till vilken vinkel planeten befinner sig i förhållande till solen.  Saturnus ringar var i ett plan läge när Galileo observerade planeten för första gången och såg ut som en klump av tre planeter som förbryllade astronomer. I likhet med andra planeter bildades Saturnus som en rest produkt av gas och stoft från solskivan för 4.5 miljarder år sen. Saturnus atmosfär till stor del består av väte och helium men även en liten portion av vatten, ammoniak och metan. Precis som Jupiter finns storslagna orkansystemet på Saturnus. Planetens ringar är det mest spektakulära i hela solsystemet men ungefär vartannat år ligger jorden och Saturnus i den vinkel att ringarna inte syns. Ringarna består av ispartiklar och kometfragment av varierande storlek allt ifrån som ett gruskorn till upp till ett kilometer.  Ringarna har ett tjocklek endast på en kilometer, rymdsonden Cassini  flera gånger under 2017 åkte igenom ringar och tog fantastiska bilder. En bild som är extra intressant som visar jorden som en liten prick när Cassini färdades genom Saturnus ringar.

Saturnus har 62 månar men den siffran kommer att ändras radikalt eftersom det finns många små kroppar i ringsystemet som kan klassas som månar. Ett exempel är Saturnus måne Phoebes som korsar bana med yttre ringen. Titan är största måne som består av 90% av satelliternas sammanräknade massa. Mest intressanta månen runt Saturnus är Enceladus som är en god kandidat för att hysa liv utanför jorden.

Uranus

Uranus är första planet som upptäcktes med hjälp av ett teleskop. Upptäckten gjordes 1781 av den tyskfödde brittiske astronomen William Herschel. Först hade Herschel sin tveksamhet om han verkligen tittar på en planet eller är det en komet som ännu inte har fått sin svans. Tills sist den svenske astronomen Eric Prosperin hjälpte Herschel som hade erfarenhet av beräkningar av banor. Han konfirmerade att Uranus är en planet och inte en komet. Uranus är ungefär lika stor som sin granne Neptunus och den sjunde planet från solen. Planetens diameter är ca 50 000 km (ca 4 gånger jordens) och en massa ca 14,5 gånger jordens. Planetens lutning är hela 98% som innebär att planeten nästan rullar runt solen och det tar 84 år att ta ett varv runt solen. Man kan säga att Uranus har en sommar på 42 år och vinter som är nästan like lång. Längden på Uranus dygn är lika intressant, ett dygn runt poler är 42 jordår däremot ett dygn runt ekvator är endast 17 timmar. Atmosfären består av ca 82,6 % väte, 15,2 % helium och ca 2 % metan. Det är små kristaller av metan som ger planeten grönblå nyans. Uranus har en magnetfält som är 30 gånger starkare än jorden. Rymdsonden Voyager 2 som besökte planeten 1986 skickade bilder som visar minst 11 ringar runt planeten. Uranus har 27 månar.

Neptunus

Neptunus blev klassad som yttersta planet i solsystemet den 24 augusti 2006 då Internationella Astronomiska Unionen (IAU) fattade beslut i Prag att Pluto inte längre är en planet utan en dvärgplanet. Lång före Pluto blev degraderad som planet, var Neptunus yttersta planet för en kort tid 1979 och 1999 eftersom Pluto då låg närmare solen än Neptunus. Avståndet mellan Neptunus och Jorden är ca 4,4 miljarder km och omloppstid runt solen är 165 år. Forskarna har länge funderat över avvikelse i Neptunus bana men efter Plutos upptäckt 1930 trodde man att man har hitta orsaken men det var inte tillräcklig nog för alla avvikelser. Senare visade sig att det är flera små kroppar utanför Neptunus bana t ex Pluto och andra dvärg planeten Sedna. Yttre lagret består av väte, helium och ammoniak som är ca 8000 km tjock. Planetens kärna är ca 7500 km och rik på järn. Solsystemets starkaste atmosfär finns på Neptunus, vindhastighet kan uppgå till över 2000 km/tim. Planeten har en magnetfält som liknar Uranus och dess rotationsaxel lutar 41 grader. Neptunus har ett ringsystem som syns som suddiga bågar från Jorden men rymdsonden Voyager 2 lyckades ta några bra bilder av ringar. Neptunus har 14 månar.

Dvärgplaneter

Internationella Astornomical Union (IAU) definierar en dvärgplanet enligt följande:

“En “dvärgplanet” är en himlakropp som (a) ligger i en omloppsbana   kring solen, (b) har tillräcklig massa för att dess egen gravitation ska överkomma stelkroppskrafterna så att den uppnår hydrostatisk jämvikt (en nästan rund form), (c) inte har rensat sitt närområde i omloppsbanan, och (d) inte är en naturlig satellit.” (wikipedia)

Begreppet dvärgplanet infördes 2006 med anledning av att ett flertal himlakroppar upptäcktes i Kuiperbältet som ligger bortom Neptunus bana. Vissa astronomer hävdar att det kan finnas ett tiotal dvärgplaneter i Kuiperbältet. Dvärgplanet är en mellanting mellan en planet och en asteroid. Upptäckten av Eris gjorde saken klar eftersom den är större än Pluto. För närvarande finns fem namngivna dvärgplanter, Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris.

Ceres är den enda dvärgplanet utanför Kuiperbältet. Den ligger i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Ceres upptäcktes redan 1801 och räknades som en planet fram till 1850. 2006 klassades Ceres som enda dvärgplanet i inre solsystemet. Den har en diameter på 950 km. Bilder tagna av Hubble teleskop och rymdsonden Dawn visar uppkomsten av vattenånga från flera områden på Ceres. Det finns även två distinkta ljuspunkter på Ceres yta, det spekuleras att dessa ljusafläckar kan vara is. Ceres kan hysa flytande vatten under isen.

Pluto klassades som en planet fram till 2006 men degraderades av IAU. Pluto upptäcktes av astronomen Clyde Tombaugh 1930. Det har länge varit osäkerhet kring storlek på Pluto. Först trodde man att den är lika stor som Jorden senare mätningar visade att Pluto var betydligt mindre och hade en massa på endast 0,002 jordmassor. Namnet Pluto föreslogs av en 11-årig skolflicka i Oxford, England som tyckte att namnet Pluto som kom från underjordens gud Pluton, var passande med tanke på objektets mörka och kalla läge. Pluto har fem månar, Charon, Nix, Hydra, S/2011 P 1 (P4) och S/2012 (134340) 1 P5. Charon och Pluton ibland kallas för dubbel-dvärgplanet för att Charon visar alltid samma sida mot Pluto och Pluto visar alltid samma sida mot Charon.

Haumea som upptäcktes 2004 även känd med smeknamnet “Santa” är en dvärgplanet i Kuiperbältet och har en massa ungefär an tredjedel av Pluto. Namnet har sitt ursprung i Hawaiianska mytologin. Hi’iaka och Namaka är två månar som kretsar runt Haumea.

Makemake upptäcktes 2005 och är den tredje största dvärgplanet som har en diameter på ca tre fjärde del av Plutos. Makemake har en känd måne. Dvärgplaneten fick namnet Makemake efter en skapelsegud från mytoglogin på Påskön i Stilla havet. Den extremt låga medeltemperaturen på omkring -243 °C betyder att dess yta är täckt med metan, etan och möjligen kväveis. Makemakes omloppstid är ca 310 år, längre än Plutos som är 248 år.

Eris upptäcktes 2005 och har den största massa av alla dvärgplaneter, 27% större massa än Pluto. Inledningsvis kallade NASA Eris som en tionde planet av solsystemet. Eris har en måne med namnet Dysnomia och tillsammans är de det mest avlägsna kända objekt i solsystemet bortse från Oorts kometmoln som ligger ännu längre bort. Namnet Eris kom från den grekiska guidinnan Eris som var osämjans gudinna. Eris tar ca 555 år att ta ett varv runt solen.

Asteroider

Asteroider är små himlakroppar som precis som planeter och dvärgplaneter, kretsar kring solen. De flesta asteroider finns i asteroidbälte mellan Mars och Jupiter. Det finns teorier att det fanns tillräcklig med massa mellan Mars och Jupiter som skulle har blivit en planet men Jupiters gravitationen var så stark att massan hann aldrig bli en klot och splittrades i små bitar som vi känner till som asteroidbälte. De första asteroider upptäcktes i början på 1900-talet, idag uppskattar man att asteroider med över en kilometer kan vara mellan en till två miljoner i antal. Asteroider kan utgöra stora fara för livet på Jorden och de kommer in i jordens bana och landar på jorden. Chicxulubkratern i Yucatánhalvön i Mexico anses har uppkommit vid en asteroidnedslag för 65 miljoner år sedan och som dödade dinosaurier.

Lista på intressanta asteroider är lång men värt att nämna är Lutetia som vi besök av rymdsonden Rosetta. Asteroiden Ida har fångat egen måne som heter Dactyl och inte minst asteroiden Saltis som upptäcktes av svenske astronomen Alexis Brandeker 2000. Speciellt med Saltis är dess namn. När man upptäcker en asteroid eller en komet, får man lov att namnge den. Oftast folk döper nyupptäckta himlakroppar efter sitt eget namn, närstående eller kända personer t ex. kometen shoemaker-levy, Hele-Bopp, Halleys komet etc. Alexis Brandeker döpte sin asteroid Saltis efter Saltsjöbadens observatoriet där Stockholms universitets astronomiska institutionen låg och Alexis både studerade och arbetade där. Bland astronomer och amatörastronomer är Saltsjöbaden känd som Saltis.

Kometer

En komet är en himlakropp av mindre storlek som för det mesta består av is och grus som bildades samtidigt som vår solsystem. Kometer kretsar runt solen men har en mycket avlång bana som kan vara från några få år till flera hundra (tusen) år. När en komet är längre bort från solen, uppträder den som en liten mörk klot men så snart den närmar sig solen, börjar kometen få en svans som kan sträcka sig tusental kilometer och är oftast synlig med blöta ögat. Kometen får sin svans på grund av solstrålning som förångar is och stoftpartiklar i kometens kärna. Eftersom svansen är en direkt resultat av strålning från solen, är svansen alltid vänt bort från solen.  De flesta kometer har sitt ursprung i Kuiperbältet men kometer som har en väldigt lång omlpppstid har sitt ursprung i Oorts kometmoln. Kärnan i kometen är oftast porös därför när den passerar nära solen och gå förbi jordensbana, lämnar den en del av gruset i det tomma rymden. Efteråt när jorden passerar denna gruspartiklar, brinner de upp i atmosfären och ser ut som stjärnfall (meteorregn).

Meteoriter

En meteorit är en solid bit av skräp från ett föremål t ex en komet, asteroid eller meteorid, som har sitt ursprung i yttre rymden och som har överlevt sin passage genom atmosfären för att nå yta på en planet eller en måne. När det ursprungliga objektet (meteorid) kommer in i atmosfären orsakar olika faktorer som friktion, tryck och kemiska interaktioner med atmosfäriska gaser att det värms upp och strålar ut energi. Därefter blir det en meteor och bildar en eldboll som även kallas “bolider”.

Meteoriter har traditionellt delats in i tre kategorier: steniga meteoriter dom är stenar, huvudsakligen sammansatta av silikatmineraler; järnmeteoriter som till stor del består av metallisk järn-nickel; och steniga järnmeteoriter som innehåller stora mängder av både metallisk och stenigt material. Moderna klassificeringsscheman delar meteoriter i grupper beroende på struktur, kemiska och isotopiska sammansättning och minerologi. Meteoriter av varierande storlek landar på jorden hela tiden och eftersom 70% av jordyta är täckt av vatten, hamnar de flesta meteoriter i vattnet. Andra ställen som är lättare att hitta meteoriter på är öknen och snötäckt yta. Hoba meteorit som är en järnmeteorit, är den största man har hittat på jorden. Den hittades på 1920-talet och väger ca 60 ton. Det är osäkert exakt när meteoriten landade på jorden, en uppskattning  är att den landade ca 80 000 års sen.

Norrsken (Aurora borealis)

Norrsken är ett ljusfenomen som uppstår när laddade partiklar från solen och som färdas i höga hastigheter, krockar med jordens magnetfält. Den kallas aurora borealis på norra halvklotet och aurora australis på södra halvklotet. Dessa störningar är ibland tillräckligt starka för att förändra banorna för laddade partiklar i både solvind och magnetosfärisk plasma. Dessa partiklar, huvudsaklinge elektroner och protoner fälls ut i den övre atmosfären. Anledning att norrsken syns vid polerna är att jordens magnetfält färdas mot polerna och uppåt. I Sverige är det Kiruna och Pajala or orter där man kan ofta se norrsken i klara nätter. Norrsken kan även ses på planeter Jupiter och Saturnus. 

Stjärnfall

Meteorregn eller stjärnfall syns som ett kortvarigt ljusstreck som syns på stjärnhimlen. Det finns flera myt kring stärnfall. mest kända är att om man önskar något vid ett stjärnfall, blir önskan uppfylld som naturligtvis inte är sant.

Stjärnfall orsakas av gruspartiklar som olika kometer har lämnat kvar efter sig i sina banor. När jorden passerar dessa banor, dras gruspartiklar till jorden av dess gravitation och brinns upp i atmosfären på grund av hög hastighet och friktion. Vi uppfattar det som en kortvarig ljusstreck på natthimlen.

De flesta stjärnfall kan vi härleda till specifika kometer och kan därmed räkna ut tidpunkt för varje stjärnfall. Några exempel är:

19 april – 28 maj                  Aquariderna                        Hallys komet

17 juli – 24 augusti              Perseiderna                         Swift-Tuttle komet

2 okt – 7 november             Orioniderna                        Hallyes komet

14 nov – 21 nov                     Leoniderna                         Tempel-Tuttle komet

7dec – 17 dec                         Geminiderna                       Phaethon asteroid

 

Klicka på knappen nedan och se hur mycket du väger på olika planeter: